Ett konstigt ord och ett restaurangbesök

Sade ifrån idag då en person, ungefär 65 år och alltså tillhörande en generation med ibland häpnadsväckande gammaldags syn på saker och ting, berömde min son för att han varit så snäll under vårt gemensamma restaurangbesök.
Snäll! Vadå snäll?
Jo, förklarade hon lite oroligt, han har inte gråtit.
Jag var tvungen att fråga om hon skulle sagt att han varit dum om han hade gråtit. Vet inte vad resultatet blev, egentligen. Mer än jag protesterade och det är ju oftast skönt. Har hört det där så många gånger och nu blev det för mycket. Kanske överreagerade jag. Eller?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0