k a f f e p a p p a n

Vi har fullt upp nu. Är det inte söva, mata, byta blöja, bära runt på och så vidare så måste vi ju också hinna med att föra statistik. Allt måste protokollföras. Första tanden, första snurren från rygg till mage. Första krypningen. Just krypandet går trögt (jag måste erkänna att jag var lite ironisk här ovanför - vi bryr oss inte så jättemycket om hans utvecklingskurvor).

Det är som att han väntat med att ge sig iväg. Han står där på alla fyra och gungar med rumpan. Fram och tillbaka. Kanske väntar han för att slippa bli frustrerad. Sist han skulle försöka nå kära kanin som den vid tillfället överentusiastiska pappan placerat en decimeter framför honom kröp han några centimeter. Fast baklänges