k a f f e p a p p a n

Ända sedan L-G låg i magen har han haft musik runt sig. För att skoja, dansa och för att slappna av och somna. Den moderna kaffepappan har såklart gjort en playlist på Spotify för detta ändamål. En sov-så-gott-blandning. Första gången vi provade gick allt bra, L-G somnade redan under tredje låten. Snuttandes i bärselen. Jag hade vridit ner volymen och vi skumpade sakta runt i takt, som en tryckare på ett mellanstadiedisco. Plötsligt kommer Pernilla Wahlgren in och skriker så att våra små datorhögtalare skallrar, L-G tappar nappen och börjar gråta, jag skyndar mig fram till datorn för att sänka. Det går inte! Reklamen har sin egen förinställda volym som du som vanlig abonnent inte kan påverka. Såklart, kapitalismen har fått mig att tro att jag överlistat den genom att strunta i att köpa tillvalstjänsten där du slipper reklam och Pernilla Wahlgren mellan låtarna. Men vi har vaggats in i en falsk trygghet. Kapitalismen skrattar ofta sist. Och högt.

Har det lite för tufft i livet just nu för att orka skriva. Ni får hålla till godo med en bild. En hyllning till Ninen som antagligen känner sig lite åsidosatt nu när L-G fått så många nya gosedjur. Tack Ninen. Du är bäst!

Om jag skriver retro eller vintage på Blocket så kommer det upp hur mycket som helst. Speciellt barnkläder och barnvagnar. Begagnat och second hand verkar på väg bort från vårt kollektiva ordförråd. Men är det samma sak? Eller betyder vintage och retro att föremålet kommer från en annan tidsepok; att den är gammal? Kanske. Men var går då gränsen? Vår ärvda vagn från sent nittiotal - är den vintage? Skulle inte tro det. Den är inte brun eller i manchester. Ful helt enkelt.

Vift, vift. Fanor och snökristaller. Nu börjar OS. Om nu någon missat det. I samma Metro som jag häromdagen läste om Sveriges medaljchanser hittade jag "nyheten" att svenska pappor inte använder sig av vårdnadsbidraget. Nähä? Vem är förvånad. Trots att vi skryter och skrävlar så är vi fortfarande värdelösa på att se oss som föräldrar på samma villkor som mammorna. Vara ledig lite när det är OS, glida runt med barnvagnen på semestern går bra (och skjuta i skogen; det är fortfarande så att svenska mäns uttag av föräldradagar är som högst under OS, fotbolls-VM och älgjakten). Men att gå ner i inkomst och göra de där oglamorösa vardagssysslorna dag ut och dag in går bort. Bra då att alla kvinnor råkar ha just det som sina stora intressen och mål i livet. Så att vi kan kolla på OS i fred.

De få gånger L-G varit i närheten av en påslagen teveapparat har den definitivt inte visat vare sig Benny Hill eller Stefan och Krister. Var har han fått inspiration till sina gags? Prutt. Skratt. Någon som snubblar och ramlar (oftast jag). Skratt. Jag rodnar och skrattar med.

Om jag alltid hade svarat ärligt på frågan "Hur är läget?" hade folk efter ett tag slutat att tilltala mig. Jag hade blivit skitjobbig. Men nu vet jag att en ställd fråga ibland inte betyder att den som ställer den är ute efter ett svar. Det är ett spel, ibland ganska komplicerat, som våra barn lär sig tidigt. Ska vi äta lite? Ska du vinka till tanten? Var är lampan? Den sista frågan har, trots allt, utvecklats til en populär lek de senaste dagarna. Och ja, både jag och L-G vet var lampan är. Vi bara låtsas.