En bitter kamp två gånger om dagen

Kåvepenin. När vi jag hämtade ut flaskan på Apoteket, eller jag menar apoteket Hjärtat, skickades jag långt, långt tillbaka i tiden. Det sägs ju att smakminnet är ett av de allra starkaste vi har. För mig räckte det med att se flaskan så bommade svalget igen i panik. - Det smakar riktigt illa, sa läkaren. Och det gör det; trots tillsatt smak av "frukt". Men hur kan L-G tycka att det är äckligt, vilket han gör, när han inte borde ha så mycket att jämföra med? Hans smaklökar har ju inte påverkats av press från klasskamrater och vuxna och borde vara lätta att lura. Men icke. Nu äter han allt vi stoppar i honom. Utom dill och Kåvepenin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0