k a f f e p a p p a n

"Varför heter det egentligen så?" "Borde det inte heta...?"
Att gräva ner sig i undringar om det svenska språkbruket kan vara roligt men är sällan särskilt konstruktivt. Ofta är det bara som det är, utan förklaring. Men en sak kan jag inte sluta grunna på. Varför kallar vi ett "pappigt" eller "mammigt" barn för pappa/mammagris? Varför just gris och inte känguru? Är inte grisen utsliten som metafor för mänskliga fenomen? Låt grisar vara grisar och barn barn.