Egen tid-zon

Går så smått och planerar vårens tvåårskalas. Känns ovant, konstigt. Jag har för länge sen bestämt mig för att inte gå igång på det där "oj, tiden går så snabbt när man har barn, bäst att ta vara på varje sekund", men det är svårt. Det går snabbt, liksom. Men det viktiga, som jag försöker tänka på när jag känner vinddraget från datumen som flyger förbi, är att det ju faktiskt inte går från bra till sämre utan från känt till okänt och annorlunda. Det är en viktig skillnad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0