Det är inte fult att ljuga

De senaste dagarna har L-G gått fram till främlingar på tunnelbanan.
- Jag har fått ett syskon!
Den vanligaste reaktionen har varit att de, i alla fall de vuxna,  vänder sig till mig och gratulerar. Såklart. Jag som brukar finna mig i de flesta situationer L-G försätter mig i har blivit helt stum, nickat eller mumlat ett skamset: tack. Det jag borde svara är:ja, jag är jätteglad för att jag har ett barn vars fantasi verkar fungera som den ska.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0