Framtiden gör mig nervös

Osynlig 1. Idag blev jag bortträngd i ICA-kön. Två gånger av två olika personer.
När jag gick därifrån och tänkte onda tankar om män födda på sent åttiotal/tidigt nittiotal (söndercurlade egoister som tror att empati är en motorcykel) mötte jag plötsligt en hund i gångtunneln. En stor förortshund. Den hoppade upp och nafsade mig i armbågen. Killen som hade hunden kallade till sig den och gav den en utskällning. Mig tittade han inte på. Frågade inte hur det gick med mig. Osynlig 2.

L-G får bli vad han vill i världen, nästan, bara hans hjärta kan lagra den empatiska förmåga och det intresse för andra varelser han visar nu. Och att han inte hamnar i sammanhang där det tränas bort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0