k a f f e p a p p a n

Tidigt i morse, 04.26, gick det att läsa i FNs konvention om barns rättigheter: "Alla barn har lika värde..."

- Döden, döden.
Enligt myten öppnade den åldrande Astrid Lindgren telefonsamtalen med sin syster med samma mantra varje gång. För att ha det avklarat. För att sedan kunna prata om andra saker.
Ett liknande strategi använder sig L-G av nuförtiden om någon frågar honom vad han vill göra.
- Jag vill leka med bilarna.
Ibland gör han också just det, tar en bil och går iväg och sätter sig och brummar. Andra gånger släpper han bilen halvvägs och tar upp ett djur eller ett låtsaslivsmedel.
Som att han insett vad som förväntas av en liten kille.

När jag senast jobbade på dagis betydde fredagsdisco kex och en bränd cd med ”Cara Mia”. Bara den. Tio gånger efter varandra. På repeat. Sockerrus och succé tills delar av personalen hotade med facket och arbetsmiljödomstol.

 

Fanns skivan Absolut Barnkalas skulle Nanne Grönvalls ”Kom och håll om mig” ligga som spår två, efter den redan nämnda givna öppningen.  Glad och rytmisk musik, skulle det stå i köpanvisningarna, gärna med ett klart och tydligt budskap. Och tydligare än så här kan det knappast bli: ”Att vår värld behöver ha mera kärlek varje dag, det vet både jag och du, låt oss börja här och nu”.

 

Efter lördagens melodidelfestival bröstade sig Björn Ranelid med hjälp av körsångerskor/danserskor och upphovsmannen bakom ”Zlatanlåten”, en annan barnplågare, definitivt in. ”KÄRLEKEN, VILKEN KRAFT. Kärleken, detta under, detta mirakel… och är mäktigare än allting annat på denna jord.”

 

Trodde aldrig att jag skulle sitta och reda ut vad kärlek egentligen betyder. Jag var övertygad om att kärleksbudskapet är det mest otolkningsbara vi har.  Kärlek är bra. Ett mirakel som kan rädda världen, visst. Om det är den kärlek som betyder respekt för och medkänsla med andra levande varelser.  Inte som förtäckta fortplantningshyllningar: ”Så håll om mig. Släpp inte taget om mig. Är som förhäxad av dig. Och jag vill ha dig.Kom och håll om mig nu. Ja kom närmare ett slag. Hör du mina andetag? Blodet rusar vilt och hett. Ja på många skilda sätt. Pulsen slår, jag ser din blick. Åhh, jag är i ett hjälplöst skick. Jag kan bli räddad först om du ger mun-mot-mun-metoden nu”.

 

Det är för mig en annan kärlek. Det är den erövrande vuxenkärleken. När Björn ranelid manar iväg sina kärlekspilar och beskriver kärleken som världens första och största atombomb vill jag inte vara med. ” Nu kommer kärleken, nu kommer armén, nu kommer soldaterna. HERREGUD…. Mirakel… Om kvinnan säger nej…till mannens säd i 60 år… så dör mänskligheten ut.”

 

Det är omöjligen respekt och medkänsla.

Det är sexistisk heteropropaganda.

Inte min kärlek.

P.S. Jag gillar Nanne Grönvall och har, dock något förvirrade, sympatier för BR.

- PPPPfff. PPpff. Så, nu är jag färdig. Jag har bajsat på dig. Jag är en liten hundvalp,  pappa.
- Mmm. Vi ska sova nu. Hundvalpar också.
- Var bor bilarna. Sover de i vardagsrummet?

Hej alla nya och gamla bloggläsare. Kul att ni hittat hit.
Jag är sjukskriven och kommer inte att blogga på ett tag. Återkommer när jag mår bättre.
När ni ändå är här kan ni ju gå igenom de gamla inläggen, från 2009 och framåt, finns en massa intressant. 
God läsning!
/F