Stenåldern ringde och kände sig trött på att ständigt bli felciterad

Det finns ingen ände på galenskaperna vi nutidsmänniskor hittar på och sen skyller på stenåldern. En grumlig tidsepok som inte kan försvara sig och som vi därför kan fylla med vad vi vill, utifrån egna värderingar och intressen . Professor Annika Dahlström är med sin statsfinansierade propaganda, eller jag menar forskning, mästare på det här. Tack och lov har hennes uttalanden om att män kan vara farliga för sina barn och att vi inte har hjärnor och fingertoppskänslighet, och allt vad det nu är, äntligen skapat en debatt. Professorn har hoppat av ett av sina uppdrag men fortsätter med sin "forskning". Till Aftonbladet säger hon i veckan att hon står fast vid sina åsikter om vem som bör ta hand om våra minsta: "Under barnets första år är det mamman, helt enkelt för att hon är bäst lämpad ur ett biologiskt perspektiv. Men tyvärr är det så i dagens samhälle att man inte får tala om att det faktiskt finns skillnader mellan könen. "

Jag tror att det är det stenåldern ville med det där telefonsamtalet. Hallå! Vad bråkar ni om egentligen? Jag skulle hållt med. Det är klart att det finns biologiska skillnader. Och skillnader överhuvudtaget. Jag har aldrig träffat en feminist som säger att det inte finns skillnader. Alla föräldrar är tillexempel inte likadana. Vissa mammor gillar Per Gessle. Andra punk. Några mammor är skitdåliga föräldrar och inte alls lämpliga att ta hand om barn. Vissa pappor gör jättegod gröt. Andra vill mest kolla på fotboll.

 


Längtan

Imorgon när jag hämtar L-G på dagis kommer vi att ha varit ifrån varandra i nästan fyra dygn. Den längsta sammanhängande perioden någonsin. Förstår inte hur jag ska klara det. Och förstår inte föräldrar som talar så varmt om varannan vecka-principen. Vad gör de av sin längtan?

Hej lilla grön

Trots mitt lingvistiska intresse har jag inte varit så fascinerad av felsägningar och sånt. Kan dock inte motstå att återberätta denna.  L-G:s nya favoritlåt. The Ramones. Hey little girl, I wanna be your boyfriend.

Tipp tapp tipp tapp

Den svaga doften av blöt nattblöja. Händer som taktfast markerade en rytmfigur mot mina tinningar.  L-G satt på mitt huvud och drog hela julrepertoaren. Efter Prästens lilla kråka var jag klarvaken. Klockan var 05.22. God fortsättning!

RSS 2.0