Stenåldern ringde och kände sig trött på att ständigt bli felciterad

Det finns ingen ände på galenskaperna vi nutidsmänniskor hittar på och sen skyller på stenåldern. En grumlig tidsepok som inte kan försvara sig och som vi därför kan fylla med vad vi vill, utifrån egna värderingar och intressen . Professor Annika Dahlström är med sin statsfinansierade propaganda, eller jag menar forskning, mästare på det här. Tack och lov har hennes uttalanden om att män kan vara farliga för sina barn och att vi inte har hjärnor och fingertoppskänslighet, och allt vad det nu är, äntligen skapat en debatt. Professorn har hoppat av ett av sina uppdrag men fortsätter med sin "forskning". Till Aftonbladet säger hon i veckan att hon står fast vid sina åsikter om vem som bör ta hand om våra minsta: "Under barnets första år är det mamman, helt enkelt för att hon är bäst lämpad ur ett biologiskt perspektiv. Men tyvärr är det så i dagens samhälle att man inte får tala om att det faktiskt finns skillnader mellan könen. "

Jag tror att det är det stenåldern ville med det där telefonsamtalet. Hallå! Vad bråkar ni om egentligen? Jag skulle hållt med. Det är klart att det finns biologiska skillnader. Och skillnader överhuvudtaget. Jag har aldrig träffat en feminist som säger att det inte finns skillnader. Alla föräldrar är tillexempel inte likadana. Vissa mammor gillar Per Gessle. Andra punk. Några mammor är skitdåliga föräldrar och inte alls lämpliga att ta hand om barn. Vissa pappor gör jättegod gröt. Andra vill mest kolla på fotboll.

 


Kommentarer
Postat av: Marléne Carlsson

Jag visste att du skulle reagera. Bra, den här stenåldersmamman tycker du har rätt.Puss!

2012-01-26 @ 13:28:23
Postat av: Anna

Min sons pappa försvann ur hans liv när han var lite mer än ett och ett halvt. Inte för att han inte älskar honom, utan för att han liksom behövde egentid. Bo i annan stad och vara fri igen, och sådär. Ja han är ung. Om min sons pappa får jag höra att, åh han är så fin på många sätt men han kanske skulle behöva inse värdet i vissa saker innan det är för sent. Jag har svårt att se att jag skulle få höra annat än att jag vore dum i huvudet ifall JAG valde bort min son, går jag ut en kväll varannan månad och väljer att dela det på vårt fantastiska nätvärk facebook får jag omedelbart gliringar om både ditten och datten. Jag bor liksom i ett hus på landet och hela mitt liv handlar om min underbara son som jag självklart älskar mer än luften jag andas. Och jag är inte skitgammal, och jag har rosa hår som står åt alla håll eftersom det där med att duscha och fixa håret liksom numera tillhör en annan tidsepok. Jag kan inte längre rumla runt på nätterna som förr, däremot har jag erhållit helt andra kvaliteér... Jag har lärt mig att vakna på en halv millisekund för att i sömnen fånga en liten kille som är två centimeter från att ramla ur sängen, jag kan öppna dörrar utan ett ljud, smyga som en katt utan klor. Min sons pappa gör ganska god gröt och det är sjukt tråkigt att han inte fattar att hans son behöver käka den lite då och då, serverad av honom. Eller åtminstone kan jag känna att ett samtal i veckan inte är för mycket begärt. Men shit happends och det är tur jag är en fena på att servera frukostflingor på rätt sätt, med russin över precis halva tallriken. Kändes sådär oerhört befriande och underbart härligt att läsa din blogg. Jag dedikerar mitt rävgift till morgonkaffe till dig idag, YOU GO MAN! Gött att det finns karlar som du.

2012-02-10 @ 08:32:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0