Kul på hjul

En eldsjäl till vuxen driver ett litet ställe i Bagis. En liten bit av hörnet på en innergård där det kryllar av olika slags trampfordon. Gamla skolans trehjulingar, trambilar och månbilar som jag minns från min egen dagistid. Fint initiativ. Och namnet säger allt.
Idag blev jag övertalad att gå dit, ännu en gång. L-G hittade efter en stund ett fordon som jag kunde åka på. Jag har hittills hållt mig i bakgunden. Mina ben har växt sedan jag sist fräste runt på en trambil. Den här sparkscykeln var hög och framförallt lång. En träplatta med rejält med plats för en treåring och en trettionioåring. Det var en fantastisk känsla att få åka runt. Vi njöt. L-G var konduktör, lokförare och högtalarutropare i ett.  När vi rundade grandungen för fjärde gången: "Nästa, stora vida världen!". Och när mina ben hade gett efter en sådär tjugofem varv: "Snipp, snapp, snut, så var vägen slut".

Nu kommer frågorna 1

- Hur gjorde dom mig?
- Oj. Vilka då, menar du?
- Ja, dom som jobbar med mig.

RSS 2.0