Äsch, det är ju bara en färg

Det händer så ofta. Senast idag nöp en äldre dam vår son i kinden och sa att det var en rar liten flicka. Han hade inga blommor eller spetsar på kläderna, inget rosa. Måste varit den röda overallen.
Jag ska inte skriva om uppdelningen i klädaffärerna, muren mellan det spetsrosa och det dinousariemilitärgröna. Om det sjuka i att samma människor som pratar om individens fria val samtidigt vill stänga in människor i en skitliten könsbur. Det har så många beskrivit innan mig. Vi vet. Här tänkte jag bara dela med mig av några tankar kring färgen rosa (som jag sätter på Lill-Gull ibland trots att det är så jobbigt att känna att folk tror att jag gör det för sakens skull, för att vara tvärtemot). Nästa gång någon kommer fram kanske jag svarar så här:

Vi vet inte vilken som är hans favoritfärg än, så vi testar alla.

Vi har märkt att folk behandlar honom mycket mjukare och kärleksfullare när de tror att han är en flicka, så därför använder vi rosa. Vi vill nämligen att folk ska vara gulliga mot honom.

Vi ärver nästan alla kläder av andra och det råkar mest vara tjejer.

Själva färgen rosa har ju inte gjort något ont. Det är en snygg färg. Ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0