Det kompetenta barnet i shorts
En av de kallaste, blötaste och råaste novemberdagarna jag varit med om, i alla fall på väldigt länge. På väg genom snöslasket såg jag en kille, kanske tretton år, i shorts och långärmad T-shirt. Förvandlade första impulsen att säga något till att förbereda mig inför det som jag antar att hans föräldrar gick igenom på morgonen och som väntar mig bakom hörnet.
- Jaha, du vill ha shorts i fem minus och snö?
- Mmm. Och?
- Det får du inte.
- Varför inte?
- För att du inte får det. Du kommer att frysa.
- Och?
Nej, det går bort. Det här då?:
- Du har valt shorts. Coolt.
- Mmm.
- Du vet var långbrallorna ligger va, sen om du ångrar dig?
- Mmm.
Nja, vet inte. Om han sen faktiskt inte bryr sig om att det är kallt, om han istället bryr sig mer om vad kompisarna ska tycka, om rebelligheten, kicken av att våga eller vad det nu kan vara som driver någon till att sätta på sig shorts på vintern, och drar på sig kraftig lunginflammation- vad kommer jag att känna då?
Finns det någon mittenvariant?
- Jaha, du vill ha shorts i fem minus och snö?
- Mmm. Och?
- Det får du inte.
- Varför inte?
- För att du inte får det. Du kommer att frysa.
- Och?
Nej, det går bort. Det här då?:
- Du har valt shorts. Coolt.
- Mmm.
- Du vet var långbrallorna ligger va, sen om du ångrar dig?
- Mmm.
Nja, vet inte. Om han sen faktiskt inte bryr sig om att det är kallt, om han istället bryr sig mer om vad kompisarna ska tycka, om rebelligheten, kicken av att våga eller vad det nu kan vara som driver någon till att sätta på sig shorts på vintern, och drar på sig kraftig lunginflammation- vad kommer jag att känna då?
Finns det någon mittenvariant?
Kommentarer
Trackback
