k a f f e p a p p a n

Vi hade köpt med oss lite nya Duplobitar från seconhand-affären. De invigdes och presenterades för resten av lådan. Pappan gjorde mat. När jag gick in för att säga, som jag brukar, att "nu ska vi snart äta, hej då Lego" fick jag en blick jag inte kände igen. Tillbaka till soppan. Nästa gång jag kom in hade L-G bitarna i ett fast grepp. När jag satte mig på huk slängdes de i väggen och skriket av raseri som följde fick mig att vackla i tofflorna. Kraften bakom ljudet kom från ett nytt, okänt ställe. Jag var inte beredd. Underbart och skitläskigt.