Hade jag kunnat gråta hade jag storbölat minuterna efter att det här hände

Vår vanliga morgonrutin. Gos. Eller vi vuxna vill gosa som i att ligga kvar en stund, den minsta vill hellre rulla runt runt och gärna så nära kanten på sängen som möjligt. Men så fort jag lägger mig bredvid och börjar läsa en av hans böcker så ligger han blick still. Han pekar och pickar och följer bläddringarna med blicken. Idag var jag extra trött och la ner boken efter någon minut. Han tog upp den och fortsatte själv. I dvalan kunde jag urskilja hur hans röst härmade min. Han läste för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0