k a f f e p a p p a n

Barn är ju så bra på att avslöja all form av vuxen dubbelmoral, även i språkbruket. Vi säger en sak och menar en annan. Ironi och tvetydigheter går barn förbi.
Vid matbordet.
Jag frågar L-G om han vill ha mera korv.
- Tack, det är bra.
(Oj. Det lät vuxet. Tänk nu, pappan. Menar han att han vill ha mer eller inte?).
Jag provar igen.
- Är du mätt imagen eller ska jag lägga på fler korvsnuttar?
- Tack, det är bra.