Rena känslosåsen

Jag var uppriktigt sagt nervös, har aldrig varit utan honom så länge. De första minuterna var vi också lite blyga för varann, mer som att det gått  två veckor än de fyra dygn jag låg isolerad i influensa.

L-G tittade mig djupt i ögonen samtidigt som han mofflade in majs och trädde olivringar på fingrarna.  Sa ett nytt ord jag inte kände igen, lät lite som att han skällde på mig.

Sen var allt som vanligt igen.

Tack och lov.

Allt förutom mitt hjärta som var en röd flammande boll. Och det trots att termometern gått ner igen från toppnoteringarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0